Det har gått lite för bra nu ett tag

Idag besannades mina farhågor. Man får inte ha det för bra för länge.

2006 var ett riktigt skitår. Skilsmässa, besked om arbetslöshet, och hästfronten var rent ut sagt förjävlig. Av fyra väntade föl här så fick vi ett enda. Som tur var så var det "kändisfölet" som det gick bra med. En inackordering resorberade, en annan kastade och mitt eget stos föl fick fölsjuka och fick tas bort. Jobbigt.

2007 och 2008 har gått alldeles otroligt bra. Båda mina ston har fått friska föl, totalt fyra stycken, de har varit lätta att få dräktiga och haft lätta fölningar. I övrigt har livet också flutit på alldeles förträffligt.

Men, som det alltid är, så är summan oftast ganska konstant. Jag har den senaste tiden uttryckligen sagt att "snart händer det nåt för nu går det för bra". Och - idag kastade ett av mina ston. Hon hade ca tre månader kvar till fölning. Så vitt det gick att se var det inget fel på fölet, men man får ju "hoppas" att det var någon missbildning eller så och inte något smittsamt.

Det var en hingst, brun tror jag (svårt att se för de har ingen päls i det stadiet), liten stjärn och fyra vita ben.

Det är otroligt ledsamt, men tyvärr sånt man måste leva med i den här branschen. Man får se de positiva sidorna - försöka iaf - och be till sin lyckliga stjärna att inte det är virusabort eller nåt annat läskigt som gör att vi förlorar fler föl.

Jag ska sluta räkna mina hästar nu.