Jag är avundsjuk!

På er som har föräldrar som engagerar sig i era liv.... Åh, vad jag hade önskat det! Tänk bara nån som ringer och frågar hur det går?

Jag har haft en ganska lång resa dit jag är nu, på olika sätt. Utan att gå in på detaljer så har jag framförallt ett riktigt jobbigt äktenskap bakom mig. Att ta sig därifrån var allt annat än lätt.

Nu har jag landat (sen ganska länge, det är dryga tre år sen jag flyttade nu). Jag har ett riktigt bra liv, inte tu tal om det. Men det är en del saker jag inte förstår.

Hur kan man välja att inte se sina barnbarn mer än ett par gånger om året?
Hur kan man förakta sina barns livsval och det de brinner för?
Hur kan man ha en sån låt-gå-mentalitet och hela tiden hävda "vi vill inte lägga oss i"?
Hur kan man aldrig nånsin se att ens familjemedlemmar behöver hjälp och stöd?

För ett par veckor sen inträffade en händelse som aktualiserade mina tankar kring detta. Ni som vet vad som hände behöver jag inte förklara för, er andra får tyvärr fortsätta leva i ovisshet (för det handlar inte om mig). Men jag förvånades ännu en gång av oengagemanget.

Det värsta av allt är ändå att jag själv tror att det kommer att ske en förändring. Precis på samma sätt som jag tror att mitt ex kommer att förändra sig (dagens största BS). Gång på gång tror jag att "nästa gång går det bättre". Och blir lika besviken varje gång. Jag fattar inte att jag inte lär mig??

Tyck att jag hänger ut folk här, det är ju sant. Men om de finns de därute som har liknande erfarenheter och vill prata om det så är jag mer än intresserad! Känner ibland att jag inte har nåt bra sätt att hantera det på.

Behövde skriva ur mig lite också... har hängt över mig ett tag nu. Jag vet att jag måste lära mig att hantera det - så dags vid dryga 30 års ålder - men jag vet bara inte hur? Bryta kontakten helt? Det vill jag ju inte!

Fan vad jag hatar att tycka synd om mig själv, särskilt när mitt liv egentligen är helt underbart!

Bloggar järnet

Var väl kanske att ta i.... men jag kanske kan bli bättre? Trist dock att kommentarerna inte verkar funka (för jag vet att folk har provat). Kan inte ni som läser nu prova att skicka en kommentar? Om det inte funkar så kan ni kanske pipa på Facebook...? Eller så. Så ska jag ta och byta sajt annars.

Börjar bli dags att bygga hemsida också, när jag nu ska hinna med det. Vi har en del på gång nämligen, så det kommer att bli nödvändigt!

Annars rullar det på, vi har flyttat i sommar, hästarna är många, har krånglat en del men nu är iaf 4 av 5 dräktiga (hoppas jag att de fortfarande är).

Jag är högimponerad av de som bloggar ofta, själv tycker jag att tiden knappt räcker till att läsa andras bloggar (kanske är därför?).

Jobbar 80% nu efter semestern och det är ganska lagom. Man har ju nån hästtimma sen så fulla dagar blir det, och sen bor barnen hos mig på heltid nu. Varannan helg har vi fem barn och då är dygnen fulltecknade ;).

Cheerios